På en hemsida svarade jag såhär på en artikel om unga kvinnors psykiska ohälsa:"Unga kvinnor idag, har lyckats komma långt med det som syns utåt. Familj, vänner, utseende, etc, utan att nå en inre framgång, så som en ökad självförtroende och/eller självkänsla. De känner sig inte trygga i sig själva och söker detta i något annat. Men för varje yttre framgång de gör blir det en sorts antiklimax som visar att, de ändå inte har blivit lyckligare innerst inne. Ensamheten är kvar. Självklart är man överlycklig för sina barn, man, hem, och ett lyckat jobb, men själen behöver mer än så.Tänk så många som känner ensamhet utan att veta att de inte är ensamma om det! Hade de bara vågat berätta öppet om denna känsla så hade de mött förståelse och igenkännande från andra. För hur många kan egentligen ärligt säga att de är rakt genom lyckliga? Och de som kan det, har kommit till den punkten genom att själva må dåligt en gång i tiden, och då vet de om vad den ensamma pratar om."
Detta gäller naturligtvis alla som mår dåligt och känner sig ensamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar